Termogravimetrisk analysmetod och arbetsprincip

Termogravimetrisk analysmetod och arbetsprincip

Den termogravimetriska analysatorn (Thermo Gravimetric Analyzer) är ett instrument som använder den termogravimetriska metoden för att detektera förhållandet mellan temperatur och massa förändringar hos ett ämne. Den termogravimetriska metoden är att mäta förhållandet mellan massan av ett ämne och temperaturen (eller tiden) under programtemperaturkontroll.

Termogravimetrisk analysmetod:

När det uppmätta ämnet sublimeras, förångas, sönderfaller till gas eller förlorar kristallvatten under uppvärmningsprocessen, kommer kvaliteten på det uppmätta ämnet att förändras. Vid denna tidpunkt är den termogravimetriska kurvan inte en rät linje utan en nedgång. Genom att analysera den termogravimetriska kurvan kan vi veta graden av förändring av det uppmätta ämnet, och enligt viktminskningen kan vi beräkna hur mycket ämne som går förlorat, (som kristallvattnet i CuSO4·5H2O, från den termogravimetriska kurvan vi kan veta De fem kristallvattnen i CuSO4·5H2O avlägsnas i tre steg) TGA-experiment är användbart för att studera förändringar av kristallegenskaper, såsom smältning, förångning, sublimering och adsorption och andra fysikaliska fenomen hos ämnen; det hjälper också till att studera uttorkning av ämnen, dissociation, oxidation, reduktion och andra kemiska fenomen. Termogravimetrisk analys kan generellt delas in i två kategorier: dynamisk (uppvärmning) och statisk (konstant temperatur). Kurvan som erhålls med den termogravimetriska metoden kallas termogravimetrisk kurva (TG-kurva). TG-kurvan använder massa som ordinatan och från topp till botten för att indikera massminskningen; temperatur (eller tid) som abskissan, och från vänster till höger indikerar temperaturökningen (eller tiden).

arbetsprincip

Den termogravimetriska analysatorn består huvudsakligen av balans, ugn, programtemperaturkontrollsystem, registreringssystem och andra delar.

Det finns två vanligast använda mätprinciper, nämligen förskjutningsmetod och nollmetoden. Den så kallade förskjutningsmetoden bygger på det proportionella förhållandet mellan balansbalkens lutning och massförändringen, lutningen detekteras av en differentialtransformator etc. och den registreras automatiskt. Nollmetoden använder differentialtransformatormetoden och den optiska metoden för att mäta balansstrålens lutning och justerar sedan strömmen för spolen installerad i balanssystemet och magnetfältet, så att spolen roterar för att återställa lutningen på balansstråle, den så kallade nollmetoden. Eftersom kraften som appliceras av spolens rotation är proportionell mot massförändringen, och denna kraft är proportionell mot strömmen i spolen, är det bara nödvändigt att mäta och registrera strömändringen för att erhålla massförändringskurvan.

för introduktion av TGA-testare, kolla följande länk:

https://www.chinatestequipments.com/tests-on-plastic-raw-materials/thermogravimetric-analyzer.html