På grund av deras olika molekylära strukturer kan epoxihartser (EP) uppvisa olika egenskaper. Och eftersom det är lätt att blandas med olika härdningsmedel, utspädningsmedel, hjälpämnen etc. för att förbereda epoxihartsmaterial med utmärkt mekanisk, mekanisk, termisk, vidhäftning, isolering och korrosionsegenskaper och används ofta i anti-korrosion beläggningar. . Med kompliceringen av applikationsmiljön uppvisar emellertid de enkla EP-beläggningarna några brister: För det första på grund av dålig värmeledningsförmåga, vilket resulterar i dålig värmebeständighet, är de flesta EP endast lämpliga för miljön under 100 ° C; För det andra, på grund av den höga tvärbindningsdensiteten efter härdning, är friktionskoefficienten hög och slitstyrkan och slagmotståndet är dåligt. För det tredje är resistiviteten hög och den elektrostatiska effekten genereras lätt. Den fjärde är att efter härdning genereras defekter enkelt och korrosionsbeständigheten påverkas. För att bättre kunna utnyttja fördelarna med EP tillsätts fyllmedel ofta för att förbättra prestanda.
Grafen har stor potential för att förbättra egenskaperna hos hartsbaserade material på grund av sin unika kristallstruktur och utmärkta fysikaliska egenskaper och dess derivat kan initiera polymerisationsreaktionen. Eftersom grafen har en stor specifik ytarea och en hög ytenergi, agglomereras den lätt när den tillsätts som fyllmedel till ett epoxiharts, vilket på så sätt påverkar ytbeläggningen av beläggningen. För att jämnt fördela grafen i epoximatris har forskare genomfört mycket forskning. Från den första enkla blandningen utvecklades ultraljudsdispersionsteknologi, och ett silankopplingsmedel användes för att förbättra vidhäftningen och kompatibiliteten mellan grafen och epoxihartset. Det visade sig att tillsatsen av grafen förbättrar ytbeläggningen, men när den tillsätts till en viss mängd kommer ackumuleringen av grafen att påverka den ytterligare förbättringen av beläggningsytan. Under de senaste åren har vissa forskare förberett funktionaliserad grafen genom funktionell gruppmodifikation på ytan av grafen. Man fann att medan man behåller de grafenbaserade egenskaperna kan det förbättra vidhäftningen till epoximatrisen, vilket gör grafen / epoxi. Forskning på harts-kompositbeläggningar har gjort nya framsteg.
1. Forskningsframsteg av grafen / epoxihartsbeläggningar
Ur den termiska prestationssynpunkten är grafen materialet med den högsta värmeledningsförmågan som för närvarande är känt (ett enda lager är ca 5000W / mK), eftersom ett fyllmedel kan öka epoxiets värmebeständighet. Från de mekaniska och mekaniska egenskaperna är Graphene sammansatt av sp2 hybridplana kolatomer. Den har hög modul, hög hållfasthet och låg skjuvkraft och låg friktionskoefficient mellan grafenlager. Det är lätt att överföra till epoxibeläggningsytan för att bilda en överföringsfilm. Efter att ha kombinerats med epoxi kan slitstyrkan och slagmotståndet hos beläggningen förbättras; ur de elektriska egenskapernas synvinkel är den grafiska monolagans teoretiska resistivitet omkring 10-6 Qm och på grund av sin låga bulkdensitet är epoxiden när en liten mängd grafen tillsätts hartset, kan det ha bra ledningsförmåga; från synvinkeln mot korrosionsprestanda, på grund av grafens liten storlek och den tvådimensionella arkstrukturen kan defekterna i epoxibeläggningen förbättras så att den kan beläggas. Ett tätt barriärskikt bildas i skiktet för att minska korrosionen.
1.1 Termiska egenskaper
Huang Kun et al. används grafen som fyllmedel för att tillsätta epoxi, epoximodifierad silikon och vinylharts i tre system. Grafenbeläggningstemperaturmotståndet och det elektriska åldringsmotståndet testades genom bakning och elektriska åldringsprov. Könets inverkan. Resultaten visar att i jämförelse med ingen grafen förbättras de tre temperaturernas motståndskraft, och efter 500 h elektricitet, epoxi liknande efterhärdningsprocess, vilket gör tvärbindningen efter härdning mer tät, minskar grafen också mer kompakt, bättre värme motstånd. Yang et al. studerade grafenarket (G) / flerväggiga kolnanorör (MWCNT) / epoxiharts (EP) kompositer och fann att det finns en synergistisk effekt mellan G och MWCNT. På grund av denna överbryggande effekt är de associerade med EP: s. Kontaktområdet blir större för att undvika fyllnadsagglomerering. Kompositens värmeledningsförmåga uppmättes till 0,321 W / mK, vilket är 146,9% högre än det rena EP-värdet (0,13 W / mK).
1.2 Slitstyrka och seghet
Wu Fang använde grafen (G) och grafenoxid (GO) för att förbättra gränssnittet mellan kiselkarbid och epoxiharts. Experimentellt mättes friktionskoefficienten för G / EP-kompositbeläggning i torrfriktion och havsvattenfriktion. Ren EP-beläggning minskade med 14,5% och 33,7%, slithastigheten minskade med 69,1% och 32,1%; GO / EP-kompositbeläggning reducerad friktionskoefficient med 15,6% och 35,5% jämfört med ren EP-beläggning och slithastigheten minskade med 79%. Och 67,9%. Ren Xiaomeng och andra förberedde G, GO / EP-kompositer och undersökte deras härdande och förstärkande effekter på EP. Resultaten visar att när massfraktionen av G och GO är 2%, ökar kompositens frakturhethet 102% respektive 48,5%; När massfraktionen av G och GO är 1% ökar komposits styrka med 18% respektive 2%.
1.3 Elektriska egenskaper
Wang Guojian et al. använde självtillverkade grafen och kommersiella karbonnitor, fullerener och grafit som nanoledande material för att lägga till EP för att bereda kompositer och studera deras elektriska egenskaper. Studier har visat att G är ett ledande fyllmedel som överstiger kolnanorör, fullerener och grafit. När volymfraktionen av G är 0,25% genomgår ledningsförmågan hos kompositmaterialet en plötslig plötslig förändring, vilket indikerar att G har bildats i EP vid denna tidpunkt. Ledande nätverkskanaler; när volymfraktionen överstiger 0,5% tenderar den elektriska ledningsförmågan att stabilisera sig till 2,02 x 10-7 S / m. Serena et al. jämförde de två elektriska egenskaperna med hjälp av självtillverkade diamant- och grafen / epoxikompositer. Resultaten visar att tröskeln för grafen är mycket lägre än den för syntetisk diamant. När tillsatsmängden grafen är 0,5% (volymfraktion) minskar kompositens resistivitet från 7,14 × 10 7 Ω · m till 1,02 × 10 3 Ω · m, vilket beror på grafit. Alken är en utmärkt elektrisk ledare.
1.4 Anti-korrosion
Zhou Nan och andra använde gallsyra (GA) och epiklorhydrin (ECP) som råmaterial för att syntetisera gallsyrabaserat epoxiharts (GEP) som ett grafendispersmedel för att framställa GEP-G / EP. Kompositbeläggning. Korrosionsbeständigheten karakteriserades genom användning av beläggningsvattenabsorptionen, Tafelpolarisationskurva och neutralt saltspruttest. Forskningen visar att i jämförelse med den rena EP-beläggningen ökar polariseringsmotståndet och självkorrosionsströmtätheten hos beläggningen med en storleksordning och vattenabsorptionshastigheten minskar med 0,22% och saltsprutmotståndet förbättras också effektivt. Wang Yuqiong och andra använde natriumpolyakrylat som ett dispergeringsmedel, dispergerades i en höghastighetscentrifug i 2 timmar och dispergerades sedan ultraljud i 30 minuter för att erhålla en vattenhaltig grafendispersion och ett G / vattenburet epoxiharts med ett G-halt av 0,5% (massfraktion) framställdes. E44 kompositbeläggning. Studier har visat att tillsatsen av grafen förbättrar vattenavvisande effekten av vattenburet epoxi, och Fick-diffusionskoefficienten för ren E44-beläggning reduceras med 2 storleksordningar; Egenkorrosionsströmtätheten för ren E44-beläggning är 0,13 μA / cm2 och G / Den självkorrosionsströmtäthet av E44-kompositbeläggningen är endast 0,038 μA / cm2.

